Det handlar om oss alla
Tema 3: Kultur och fritid

Under 10 veckor ger vi från Kramfors kommun en snabb introduktion till jämställdhetsutmaningar inom olika verksamhets- och samhällsområden på en generell nivå.

Jämställdhetsutmaningar inom kultur och fritid

Könsstereotyper som begränsar flickors och pojkars val och en ojämställd fördelning av resurser är utmaningar för jämställdhet inom kultur- och fritidsområdet.

Möjligheten för alla att ta del av konst och kultur och få utlopp för sina skapande förmågor är ett bärande ideal för ett demokratiskt och jämställt samhälle.

Det är stora skillnader i vilka som deltar i kulturlivet i Sverige och statistiken visar att det är framförallt är kvinnor och storstadsbor som tar del av kulturupplevelser. Traditionellt sett så har stor del av konstvärlden varit mansdominerad.

År1864 fick kvinnor i Sverige utbilda sig till konstnärer. Konstakademin i Stockholm öppnade då en ”fruntimmersavdelning”, men kvinnorna var i minoritet.

Konstnärsyrket och föreställningen om yrket har haft en maskulin prägel och att som kvinna arbeta som konstnär har betraktas som annorlunda och inte i enlighet med gällande tradition. De flesta konstnärer som blivit kända har varit män.

Under 1900-talets första decennier saknade kvinnor rätt att ingå i urvals- och inköpsnämnder, skriva konstkritik och inneha konsthistorie- och museitjänster. Det kvinnliga konstnärskapet framställdes som känslostyrt och mer slumpmässigt, kvinnors målningar görs utifrån lek och intuition. Då var de flesta män som togs in på konstutbildningarna.

Idag är det tvärtom. Tre av fyra studenter på konst- och kulturutbildningar är kvinnor.

• Även i Kramfors kommun är fler kvinnor som tar del av kulturlivet.
• Det är också fler kvinnor idag som ansöker om att få ställa ut
• och likaså är det fler kvinnor som söker Höga Kusten-stipendiet.

Orättvis fördelning och könsstereotypa val inom idrott

En analys från Centrum för idrottsforskning visar att fördelningen av resurser i åldrarna 7–25 år gynnar pojkars idrottande.

• En förklaring är att det offentliga stödet är öronmärkt för föreningsidrott samtidigt som tjejer i tonåren i högre utsträckning än pojkar lämnar föreningsidrotten för träning i privat eller egen regi.

• En annan förklaring är att det största bidraget till barn- och ungdomsidrotten bygger på genomförda aktiviteter, vilket premierar verksamheter med stora träningsgrupper och många träningspass.

Ur ett könsperspektiv gynnar detta pojkar som dominerar i stora lagidrotter, medan flickor i större utsträckning återfinns i individuella idrotter.